Det känns som tiden bara rinner iväg, i augusti - 10 tog jag allt och flyttade över 30 mil hemifrån. Jag flyttade upp till Hofors, nära min älskade syster med familj. Där började jag plugga, jobba och startade mitt eget liv. Tanken var väll att jag skulle bli kvar där ett bra tag framöver, man han träffa många härliga människor och även en och en annan idiot. Men livet blir inte alltid som man tänk sig, jag kom på helt andra tankar och hamnade i Östergötland återigen 5 månader senare (varesig jag ville eller inte). 5 månader av mitt liv som gick otroligt fort, som jag faktiskt kan sakna delar av. Så skönt att ha sin kära syster nära sig och även hennes underbara familj, det är de jag saknar mest idag.

Det var en nyttig resa för mig kan jag känna idag, att få hitta sig själv, ta hand om sig själv och verkligen ha tid att fundera mer på vad jag vill göra med mitt liv. Vad jag tyckte var roligt, vad jag ville bli och hur min framtid kanske skulle se ut. Jag hann inte ens flytta hem igen innan jag började träffa den underbaraste som jag idag bor ihop med. Skulle livet ta ännu fler rusningssteg framåt?! Jag som nästan gett upp hoppet om kärleken och att jag ens skulle träffa någon jag verkligen kunde vara mig själv med.

Slutet av Jan-11 avslutade jag mitt kapitel i Hofors med en helhelg med min underbara systerdotter, en myshelg man sent kommer att glömma. Det var en helg fylld med bus och massa mys bara jag och denna underbara Josefin. <3

Sedan var det bara ta bilen och de sista från lägenheten för att åka mot Norsholm igen, kändes som en lång resa i tystnad. Många tankar snurrade i huvudet, om vad som skulle hända nu och även kände jag en saknad och en känsla av tomhet. Kändes som att man lämnat något väldigt värdefullt bakom sig.

Hemma i Norsholm igen kändes rätt tugnt, lite som av ett misslyckande fast det kanske egentligen inte hade nått med de att göra. Kändes konstigt att bo hemma hos mamma och pappa igen, nu hade man inte bara sig själv att tänka på längre utan tre till som bodde under samma tak. Men samtidigt ska man vara väldigt tacksam för att möjligeheten finns att komma hem igen, när det nu blev en ganska snabb vändning. Men det var samtidigt skönt att få träffa familj och vänner igen!

Nu känns det väldigt bra att jag hamnade i Norrköping igen, där jag nu bor med min underbara sambo! Hade nog inte kunnat börjat min nya resa mycket bättre än såhär. Tycker livet är helt underbart och ser fram emot varje ny dag!